Jobbat idag och det kändes bra! Imorgon blir det ett kortpass, det gäller att ta allt man får. Den här månaden är en bra månad. Förra månaden blev det bara 89 timmars jobb. Sånt är livet som tim-vikarie. Jag har egentligen inget emot företeelsen som sådan. Att jobba som timvikarie. Utan det är ovissheten, otryggheten att inte veta om man får jobba så man klarar sig eller inte som är jobbigt... Men det löser sig.

Vad det gäller mitt mående så går det upp och ned... Men jag strävar uppåt, framåt... Detta ska inte få knäcka mig. Jag fortsätter drömma mina drömmar och genomföra mina planer. Det kan ingen ta ifrån mig...

Kram <3

Som vi hade längtat... Jag hade jobbat hårt, försakat mkt..

B hade skött barnen och vi var ganska trötta. Vardagen slet på kropp och hjärna.

Men slitet gav pengar, pengar som sparades, lades på hög och sattes in på sparkontot. Det tog tid. Men vi harvade på. Själen var trött av fler anledningar.

Men nu stundade vår belöning. Resan till värmen, lugnet och den hett efterlängtade vilan.

Vi anlände tidigt på morgonen till det vackra vit-blå hotellet. Vi myste över det smakfullt men enkelt inredda rummet. Vi tog det med ro att personalen inte kunde ett ord engelska. Vi var på semester och våra trötta kroppar och själar gick sakta in i ett lugnare tempo. Vi gick på Turkiskt bad och skrubbade bort det förflutna. Starka händer masserade bort stress ur våra spända kroppar. Vi pratade som vi inte pratat på länge. Vi grät våra tårar och delade skratt.

Jag insåg att mina ben såg trötta och svenskt stubbiga ut. Bleka stubbiga ben passade inte in i paradiset. Paradisben är släta och fulla med spring. Trötta jobb-ben skulle bli släta paradisben. Trötta ögon. Vila mitt hjärta så ska jag fixa paradisben. Ung man, överviktig, bruna ögon och ett konstant leende. Varmt vax och en frän anderdräkt när mannen blåser på spateln med det varma vaxet. Remsa för remsa förvandlas mina ben till lena varma spiror. Bikinilinjen är ingen linje. Den är rufsig. Stubbig. Ovän med min bild av paradis. Mina röda bikinibyxor med vita prickar måste avlägsnas. Lite generad gör jag vad som krävs.

Ligger på behandlingsstolen som liknar en tandläkarstol, med prickig bikiniöverdel och en vit handduk mellan benen. Varsam hand rakar med vass rakkniv farligt nära mitt heligaste. Det blir slätt och fint. Han är proffsig. Småprat om barnen och det varma vädret. Han berättar om sina planer att åka till Amerika. Han ska smörja in benen för att motverka irritation i huden. Dörren är låst. Draperierna noggrant fördragna. Diskretion. Knivarna ligger prydligt på en bricka av metall. Det susar från fläkten. Han vill smörja vid bikinilinjen och häller olja i min ljumske och tänker börja massera in oljan.
Jag avböjer rodnande och säger att jag kan fixa det själv. Med ett milt leende accepterar han och tar genast bort handen. Han smörjer benen. Jag ligger avslappnad med ena benet böjt och det andra vilar mot underlaget. Ögonen är slutna. Handduken känns sträv. Han jobbar tyst och metodiskt.

Så från ingenstans känner jag hur han bryskt häver sig över mig. Smärtan och rädslan är över mig på en tiondels sekund. Jag försöker med all kraft få bort den korpulente unge mannen, men mina ben sitter fast, låsta mot armstöden, rädslan är förlamande. Ser hur han försöker trassla på sig en kondom. Misslyckas. Jag ber honom snälla sluta. Han säger "no no I'll take it slow". Jag har honom på mig, bökandes i mig, fumliga händer som sliter och drar. Utanför ljuder stadens larm. Jag är så rädd. Han får inte få panik. Tänk om han får panik och använder sig av en av rakknivarna. Så vassa. Får oanade krafter och vräker bort mannen. Då blir han artig igen. Vill hjälpa mig med dragkedjan på min klänning. Klänningen som jag köpte ny inför min resa. Klänningen som jag med darrande händer försöker trassla på mig. Jag vill bort ut. Känner mig illamående. Kommer ut, betalar till den vänlige mannen utanför. Han ser på mig. Bekymrad. Har han hört? Har han sett? Jag ger honom ordlösa skrik genom min tårfyllda blivk. Jag ser honom ta emot pengarna. Betalar för min våldtäkt.

Går med en känsla av återhållen panik över golvet i det vackra hotellet i blått och vitt. Och skräcken sitter i väggarna....

Ett av mina barn är inte som andra barn. Har existerar med ett annat tänk än vi. Han registrerar och analyserar på ett annat sätt än vi. Han lever stort i det enkla. Ser det stora i det lilla. Han är så underbar i sin unika person. Älskade barn. Bakom dina tysta öron rör sig magiska vackra tankar. Älskar dig <3

Jag skapade ju en viktblogg, men kände att det blev för bökigt att skriva i två bloggar, så istället finns nu en kategori till höger som heter "viktminskning" och där kan ni se alla inläg som rör just viktminskningen :)

Hoppas ni ska följa mig på min resa :)

Jag tänker inte inbilla mig att det ska bli lätt. Det ÄR tufft att minska i vikt. Det krävs tålamod, mod, vilja och ork för att hålla ut hela vägen. Mitt mål är att tappa 2 kilo i månaden. Om jag lyckas med det är det bra. Men jag vet av erfarenhet at min kropp minskar i vikt låååååååååååååååååååååångsamt även om jag sköter mig exemplariskt. så ala minus är bra! Att jag börjat träna är ju också en fördel. För även om vikten står still, så är det ju ändå bra för både kropp och själ att röra på sig. Tränar Zumba och tar långpromenader. Det är inte så kul att promenera, men Zumba är vansinnigt roligt och jag tror aldrig jag kommer att ledsna på det! :)

Idag ska jag åka och handla lite, sen ska jag gå min andra dag intro på Härnögården. Har varit där en dag redan och tror att jag kommer stortrivas där. Det var gulliga boende och gullig personal. Vad mer kan man önska sig :)

Om 22 dagar åker jag och älsklingen till Turkiet. Det känns overkligt, men underbart. Längtar så otroligt mycket till det. Bara han och jag och inga måsten som stör. Bara sol, bad och njutning. Det behövs verkligen!!

Kram på er alla mina läsare!

Det här går ju utmärkt.. Har tagit mig igenom inte mindre än TRE fika-tillfällen där folk runt mig fikat utan att ens känna mig speciellt frestad :) Har jag bestämt mig så har jag. Lagade afrikansk gryta med Sazdja (ett tillbehör gjort på majsmjöl) i... Mkt got och förhålandevis pointssnålt! En måltid bleb 8 points och då var jag ORDENTLIGT mätt efteråt.

Ja då kör vi.. Nu ska jag köra viktväktarnas program med början imorgon... Målet är att gå ner 20 kilo innan sommaren 2013.. det ska gå.. Jag har mina vänners stöd och den här gången ska jag inte ge mig.. nu ska jag lyckas.. 

kan andra så kan jag.. och förhoppningen är att också kunna inspirera andra att lyckas!

Följ mig på min resa! Ju fler läsare, desto mer peppad blir jag. Kommer lägga in mina tankar, känslor osv, men också goda pointsberäknade recept (som man såklart också kan testa även om man inte följer viktväktarnas program) bilcer och självklart viktresultaten varje måndag. Startvikten är 82 kilo och 20 kilo ska som sagt bort!

Heja mig och alla andra som går mot ett lättare och mer hälsosamt jag.. Det här grejar vi! :)

Kram

Det har blivit lite dåligt på blogg-fronten ett tag.. Urkultfestivalen var fantastisk, bortsett från allt regn.. På lördagen fick jag dock så jäkla ont i min krånglande axel . Kan tro att det dels berodde på att jag var ute och blev blöt i regnet och sen in i en varm husvagn och sen ut i regnet igen osv.. och dels på att pga total översvämning i tältet där Linda m.fl skulle ligga, gjorde att hon och jag fick knöka ihop oss i min säng.. jag kunde knappt röra mig och det var ingen hit varken för kropp och själ (lider av en viss klaustrofobi...) 

Idag har jag och mamma haft en heldag med Eimer, Frida och Fridas kompis. Det blev vinbärsplockning och lekparkslek.. Sedan bakade vi med gemensamma krafter en supergod vinbärskaka.. Barnen var mäkta stolta över sitt verk och fikade och kollade på film sedan,, Myyys! 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~

Mammas sötnöt Eimer i lekparken

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~

Fridas fina kompis

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~

Mammas finaste prinsessa

Vinbärsplockning

Mums!!

En vacker blomma 

På vägen hem träffade vi Fridas favorithund Ture (och hans söta matte som jag fick passa på att krama lite på)  <3

Sedan blev det vinbärskaka gjord av världens sötaste bagare <3

Puss och kram alla mina goa läsare! <3

Jag och älsklingen tog en promenad med barnen och jag ville visa dom hur vackert det kan vara på en kyrkogård och på minneslunden. Jag har så länge jag kan minnas haft en fascination av både kyrkor och kyrkogårdar. Jag känner djup vördnad och respekt för dödens viloplats och jag tycker att kyrkogårdar är vackra på ett slags melankoliskt sätt. Det är vackert att se all den omsorg som de anhöriga visar sina älskade bortgågna och blomsterprakten, dom vackra stenarna och friden som vilar över en kyrkogård är ngt jag ville dela med mina barn. Till min förtjusning kunde även dom se det vackra och deras glada skratt och genuina intresse gjorde utflykten till en annorlunda och härlig stund. En del kanske tycker att det är morbidt, men jag tycker inte det. Döden är lika naturlig som födseln och jag tycker som sagt att det är vackert med kyrkogårdar och minneslunden var otroligt fin.. 

På vägen träffade vi på en liten hundvalp som vann våra hjärtan...

Barnen hittade smultron efter vägen också och mer somrigt än såhär kan det väl inte bli? :)

   ,     

Ha en underbar helg och hoppas solen lyser på er alla

Kärlek//Anne-Lee